Två svindlande år

Det blir lite tjatigt när varje blogginlägg inleds med en ursäkt för att jag är så otroligt dålig på att uppdatera min blogg, men här får ni en ändå: Jag är ledsen för att jag är så otroligt dålig på att uppdatera min blogg.

Igår firade jag och Julia vår tvåårsdag, som i praktiken var i söndags. För två år sedan följde jag lite motsträvigt med Julia och en annan kollega på en fest på Cirkus. Mamma var också där. Tror inte riktigt hon förväntade sig att den kvällen skulle bli starten på ett händelseförlopp som skulle leda till den punkt där jag är idag. Jag gjorde det definitivt inte, men jag har aldrig varit gladare över något i hela mitt liv. Då, för två år sedan, var jag en kroniskt smådeppig singelkille med ständig hjärtesorg. Nu är jag en kroniskt lycklig gift man med en växande underbar familj. Helt otroligt...

Tvåårsdagen firades som sagt igår med en jättegod middag på Stockholms matvarufabrik. Det var otroligt mysigt och trevligt och det var längesedan jag var så mätt.

Annars är ju min ensamledighet över, vilket gör dagarna annorlunda, men fortfarande väldigt sköna. Det är trevligt att ha lite vuxet sällskap igen och även om det tekniskt sett är jag som är pappaledig så får jag ju såklart en del hjälp av Julia. Varje dag har känts som söndag, utom idag som av någon anledning känts som lördag. Fråga mig inte varför.

Nu väntar vi bara på lillasyster. Hoppas hon kommer snart. Det känns som vi kan det här med graviditet nu...