Kräksjuk och pappaledig

Så var min första dag som ensam pappaledig kommen - och därmed är jag också, som utlovat, tillbaka i bloggosfären. Det känns grymt skönt att äntligen få vara hemma med Nadia och jag känner redan hur jag kommit in i ett lugn där saker får ta den tid det tar, vilket inte var igår jag kände (ok, jag är kanske inte världens mest uppstressade människa annars heller, men ändå).
Annars kunde nog uppladdningen varit lite bättre både för mig och för Julia. Jag började redan igår förmiddag känna mig lite orolig i magen och när jag sedan frös som en hund i soffan på kvällen så befarade vi att det kan vara mr Kräksjuka som kommit på besök.
Och mycket riktigt.
Jag han nästan inte mer än att gå och lägga mig och tänka att "det är nog ingen fara, jag är bara lite risig i magen" förrän jag var tvungen att kasta mig in i badrummet och kasta upp. Så fortsatte sedan natten, vilket gjorde att varken jag eller Julia fick den bästa sömnen och dessutom tror jag Nadia sov lite oroligt av allt spring för vid fem vaknade hon och sov sedan i tiominutersintervall i ungefär en och en halv timme.
Som tur är somnade hon sedan och sov till halv åtta så jag fick lite extra sömn. Mamman däremot behövde gå upp för att göra sig vacker inför återinträdet i jobblivet och fick inte sova så mycket längre, så jag gissar att det är en trött fru jag kommer få hem ikväll. Själv fick jag sova ytterligare en timme under Nadias morgonlur också, så det känns som jag är relativt med i matchen.
Jo, förresten, kanske ska nämna att jag alltså slutade kräkas strax innan Nadias marathonvakenhet och att jag nu är mer eller mindre frisk. Så ingen tror att Julia lämnade mig kräkandes med ett litet barn. Det vore ju inte så snällt. Varken mot mig eller barnet.

Nu har vi varit en sväng och handlat lite mat både till föräldrar och barn och Nadia sover lite. Sedan är det dags att göra lite fint här hemma innan Julia kommer.