Man får inte vara kräsmagad som förälder

Första helgen som pappaledig inleddes med en lördag som toppar listan över äckliga lördagar i mitt liv. Det började med att Nadia vaknade i vanlig ordning strax före sju, men när jag kom in i rummet osade det bajs i hela rummet - vilket visade sig bero på att Nadia lyckats bajsa ner precis ALLT i sängen. Kudden, täcket och madrassen var alla fläckiga av bajs, medan bajspyjamasen var fläckig av tyg. Eftersom uppdelningen på helgmorgnar är att jag går upp först medan Julia sover och att hon byter av mig efter en timme (nåja, ju länge graviditeten går desto längre har timmen blivit) så var det min lott att sanera det lilla avföringsmonstret och byta lakan i sängen och sedan sitta och leka i det bajsosande rummet. Otrevlig start på dagen, som ni nog förstår.
Resten av dagen fortlöpte dock mycket trevligt, med fika på söder och thaimat och film (The Wackness) på kvällen. Men precis när vi skulle gå och lägga oss började Nadia stortjuta inne i sitt rum och vi hörde båda att något inte stod helt rätt till. Nadia hade kräkts lite grann på kudden och fortsatte sedan från sin mammas knä att spy på golvet och i en hink medan jag sprang runt som en yr höna och hämtade papper, blötte handdukar och bytte kudde. Julia skrev någon gång i sin blogg att jag var väldigt lugn och rådig i stressade situationer, men jag tror att det var hon som stod för både lugn och rådighet igår...
Efter kräkattacken var Nadia helt matt och jag ringde till sjukvårdsupplysningen för att kolla hur vi skulle göra, vilket var att ge henne vätskeersättning var tredje minut i tjugo minuter, vänta i tjugo minuter och sedan upprepa proceduren. Vi skulle också kolla så att hon inte verkade trött, vilket kändes ganska idiotiskt eftersom Nadia vaknat mitt i natten. Klart som fan hon var trött. Trodde jag. Men efter bara tio minuters sömn i vår säng satte hon sig upp, fyrade av ett jätteleende och satte igång och munprutta. Sedan var hon pigg och på ett strålande humör under den timme det tog att ge vätskeersättning i två omgångar med paus emellan. Då kände vi att vi nog kunde lägga henne med gott samvete och få sova lite själva.

Idag vaknade hon på samma strålande humör och jag måste säga att min dotter hanterade kräksjukan (om det var den) på ett betydligt bättre sätt än jag gjorde. Vi fick dock flytta babyteaterplanerna från idag till nästa söndag, men det känns i sammanhanget helt ok.