I onsdags tog jag mentalt flera steg framåt mot förlossning och faderskap. Först var vi hos barnmorskan och fick se vårt barn på ultraljud igen och nu börjar det bli så stort att man tom kunde se ansiktet. Vi fick med oss en jättefin bild rakt framifrån som jag inte kan sluta titta på. Senare på kvällen var det dags för andra profylaxlektionen och även andra och sista delen av den förlossningsfilm som vi tittat på första gången. Det var inte en helt igenom angenäm upplevelse att se utdrivningsskedet (även om jag måste säga att jag tog det bättre än många av de andra papporna), men när barnet kom ut hände något i mig. Helt plötsligt förstod jag på ett annat sätt vad det är som väntar - det som ligger där inne är en liten människa.
På ett rent intellektuellt plan har jag förstås vetat det länge, men efter i onsdags förstår jag det ännu mer rent känslomässigt.
Nu längtar jag jättemycket efter vårt barn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vad fint...nu är jag alldeles tårögd...
Och syster nummer tva blev oxa alldeles tarogd efter att ha last i din och Julias bloggar!
Skicka en kommentar